Jag öppnar dörren tittar åt höger, kanske sitter hon där. I skumrasket

och lyser. Hur skule det ha gått till? Skulle hon tagit bussen och

gått 4 kilometer genom skogen? Och sedan bara suttit där - som i en

film.

Livet ska vara som på film. Jag försöker skapa situationer som finns i

sagorna, i spelen, i böckerna. Jag spelar battlefield, som lol fast i

gröna kläder och bara en typ av attack. Jag leker krigsfilm, jag leker

kärleksfilm. Jag tänker på boken Lady Chatterlys älskare. Ungefär så,

fast andra siffror, andra murar som passionen bryter ner.

Jag frågar om jag får göra mitt liv till en saga, och hon lär mig att

i sagorna frågar man inte om man får.

Ibland går det flera timmar utan att jag tänker tillbaka på henne.

Fast det är när jag sover. På dagen kan jag inte slå bort älvan som

kom till skogen, så försynt, men så bestämd. Vart hon är på väg vet

jag inte, men jag vet att stigarna korsades här, att det blev ett sår.

Hon skadar inte bara med paintballgevär eller blommor och rötter.

Jag önskar att det hemliga rummet stod öppet, att dörren användes.

Kanske flytta det hemliga rummet till en annan plats. En plats där det

skulle fungera ett tag. En plats där sagan kunde få ett riktigt slut.

Ett slut som blir ett avstampt till ett bättre liv, ett mer spännande

liv.